Hör i bland diskussioner om ensambarn vs syskon, en känslig fråga som såklart är upp till varje par att bestämma! Men jag känner spontant själv att man gärna vill ge sitt barn (minst) ett syskon! Inte bara för att lära sig att dela med sig, vänta på sin tur m.m för det får man ju lära sig ändå utan för samhörigheten man har med ett syskon, någon som alltid finns där, för småsyskon är det någon att se upp till och för storasyskon är det någon att hjälpa, stötta & lära! Syskon brukar (oftast) stå upp för varandra i vått & torrt och följas åt hela livet??
Endel som bara har ett barn och är nöjda med det säger ofta att det inte har tid för fler.. Jag tycker nog tvärt om! Jag fick på sätt & vis mer tid när äldsta fick ett syskon! Med ett barn blir det ju vi som föräldrar som måste aktivera barnet hela tiden, vara med å leka, måla, bygg kojor & visst är det härligt att leka & bara med barnen men att leka "favoritleken" mamma,pappa, barn i 5 dagar i sträck är kanske inte det roligaste ;) när vår stora tjej fick sin lillebror, att i början se hur hon älskade honom, tog hand om honom och sedan ville vara med när han började äta, ge honom välling i flaskan för att sedan börja leka tillsammans är underbart att se! Tänk då att endel barn aldrig får uppleva & bygga den kontakten med ett syskon..

Sen är det klart det kommer dagar då barnen bråkar & dagar då jag känner mej otillräcklig som mamma! Men 99% av tiden älskar jag att vara trebarnsmamma!